Under en tid för att vara en del utnyttjar vissa regeringars politik vissa aspekter av telekommunikation som hittills varit främmande för dem. Å ena sidan hittar vi Ryssland och Kina, länder som har lanserat en ny lag som tvingar internetleverantörer att lagra sina användares data på lokala servrar för att lättare kunna komma åt, vi finner ingen annan motivering. Å andra sidan hittar vi länder som Indien eller Indonesien, som tvingar smarttelefontillverkare att se till att 30% av de produkter som säljs av företaget har tillverkats i landet.
För de flesta tillverkare är detta inte ett problem eftersom de inte skapar egna butiker, men Apple gör det och ingen av dess produkter tillverkas i dessa länder. I Indien har det fått en uppskjutning efter att ha investerat i ett FoU-center och en applikationsaccelerator som snart öppnar sina dörrar i Indien. I Indonesien är dock Apples problem med att sälja iPhone att från och med den 1 januari 30% av komponenterna, vare sig programvara eller hårdvara, måste ha designats eller tillverkats i landet.
Men som i Indien finns investeringsvägen. Det Cupertino-baserade företaget har precis tecknat ett avtal med den indonesiska regeringen om att bygga ett FoU-centrum i landet under de kommande tre åren. ett centrum som kommer att kosta cirka 44 miljoner dollar och som öppnar dörrarna för företaget för att lugnt kunna börja sälja iPhone och andra produkter, produkter som tillverkas helt i Kina. Indonesien är det fjärde folkrikaste landet i världen med 260 miljoner invånare, efter Kina, Indien och USA.
Jag förstår inte den här nyheten så bra. I Jakarta har Iphone sålts i flera år.